Hejhej!

 

 

Idag är en sån där dålig dag då du bara önskade att allt och alla försvann. Då du är trött på att vara svag och allt är bara fel. Nu lär ni som läser detta tycka att jag är patetisk eller "fett ful" som sitter och skriver ett deprimerande inlägg på sin blogg. Men jag vill bara skriva av mig. Alla har sina dåliga dagar och imorgon lär nog allt vara bättre.

 

Så vad gör den här dagen så dålig? Jo jag började dagen med att försova mig och precis innan jag ska gå börjar mamma gå mig på nerverna. Hon förstår inte att när jag säger nej menar jag nej. Iaf det regnar och vi ska ha idrottsdag i Hellasgården och orientera. Då jag aldrig tränar i pengar brist så äger jag inga gympaskor bara converse vilket är olämpligt i en blöt skog. Jag ska alltså orientera i regnet med gummistövlar. Jag lyckas ta mig igenom spåret men åker hem med blåsor på fötterna. Ringer mamma och säger att jag är på väg hem och frågar om det finns någon mat vilket det inte gör och sen byter hon samtalsämne och förklarar hur synd det är om henne och hur mycket hon kämpat med att fixa konsertbiljetter på morgonen. Hon vill att jag ska vara stolt över att hon lyckades uppdatera en sida på internet och skiter fullständigt i att jag mår dåligt.

 

Kommer hem lägger mig i soffan och när jag ska resa mig upp "fastnar" mitt ben och jag kan inte böja det. Jag fick ett kramp anfall och ligger nu gråtandes i smärta i oro om att det ska sitta i lika länge som förra gången ( vilket var 4 timmar ). Det plingar på dörren men jag kan inte ta mig till dörren. En halvtimme senare släpper det helt från ingenstans. Mamma kommer hem och ser mig ledsen och frågar om hon kan få krama mig och jag säger nej. Jag förklarar för henne hur trött jag är på allt. Hur mycket det sårar mig av att konstant få höra om hur mina vänner ska till gymmet och träna, hur dom varje dag skryter om hur snygga kroppar dom ska få. Hur jag konstant får höra folk antingen prata om hur mycket dom älskar One Direction eller om huir mycket dom hatar dom. Mina närmaste vänner vet hur dåligt jag mår på grund av dom men dom kan ju inte sluta prata om deras hjältar för att en är svag. Och det här med pengar... Mina föräldrar har inte tillräckligt för att köpa saker till mig och när jag säger att jag blir besviken när de inte ens har ett sparkonto till mig så försvarar dom sig bara och vänder allt mot mig. Visst dom har gett mig mycket men jag kan inte minnas när jag senast gick i en galleria och mamma bestämde sig för att spontant köpa tröjan jag ville. Istället passar det bättre att komma hem med en gammal tröja hon köpt för 5 kr på loppis. Ta inte detta fel, jag älskar mina föräldrar och är tacksam för det mesta men dom får mig att må dåligt. Jag trivs bara inte med dom.

 

Jag är trött på att vänta på att få fylla 18. Att se hur en i taget av mina vänner fyller 18 och börjar gå ut dödar mig. I maj nästa år har alla som står mig närmast fyllt 18 och då har jag 7 månader kvar. Det kommer bli den tuffaste tiden någonsin och jag hatar det redan nu.

 

Jag trodde inte dagen kunde bli värre men jag hade fel. One Direction har nu gett Sverige ett datum för deras turné nästa år och biljetterna släpps om drygt en vecka. Finns det M&G kommer mina vänner få det. Inte jag. Mina vänner kommer säkert att köa. Inte jag. Jag kommer sitta hemma utan pengar, utan biljett, utan hopp och invänta den 2 oktober i depression.

 

 

Nu är jag klar.

 

//Felicia