Den 28 mars på efetrmiddagen var jag och tjejerna tillbaka på buss stationen i centrala Norwich och redo att åka tillbaka ner till London. Alla var sega och trötta men vi lyckades få lite sömn på bussen vilket var tur i och med att vi visste att London skulle bli galet med många långa nätter av köande, festande och konserter.

 

När vi kom fram hamnade vi i Victoria igen och fick ta oss med tunnelbanan därifrån till Shepherds Bush där vi skulle bo. När vi kom fram till rätt adress så blev vi lite lagom förvirrade när allt som fanns där var en pub. Tydligen var vår reception vid bardisken och vårt vandrarhem satt ihop med en pub haha inget vi klagade på dock. Vårt rum började som en besvikelse och det var nog ett av de sunkigaste ställerna jag har varit på men efter ett par dagar blev vi vana och vi spenderade inte så mycket tid där utan var för det mesta ute på äventyr (förutom de sista nätterna då folk började bli sjuka).

 

Innan konsertdagarna hade vi två dagar ledigt vilket var väldigt chill. Vi han spendera tid med våran gemensamma vän Sydney, festa i våran pub med tyskarna och även äta lunch på Nandos med Roos och hennes kompis. Både Sydney och Roos är ganska stora inom 5SOS fandomen och vi har lärt känna dem genom Twitter. Det är kul att kunna lära känna folk via sociala medier och sedan träffas i verkligenheten. Iaf första London konserten var den 3 mars. Vi drack som vanligt i kön, hade vår högtalare med musik och även 7 helium ballonger haha. Köandet är nästan roligare än konserterna. Vi hade biljetter på tredje balkongen, vilket var väldigt högt upp men vi hade vår Sverige flagga, våra vänner Rikki, Nini och Becky och vi syntes bra ändå. Innan konsertens start insåg vi att vi stod bredvid några andra bekanta namn inom fandomen. För första gången fick vi träffa Diana,Daisy och Jemma. Det var roligt för dom kände igen oss också. Konserten var grym (som vanligt levererade dem) och vi var väldigt snabba ut därifrån. Vi gick faktiskt i början av sista låten så att vi skulle hinna ut innan alla andra och ställa oss i kön till nästa konsert. Vi fick från nummer sju och uppåt. Vi behövde stå ute i några timmar vilket var lite jobbigt då det var ganska kallt. Men vi träffade fler folk vi kände och även Niklas och Anders från Universal Music Sweden så vi stod och pratade lite med dom om konserten. Efter kanske två - tre timmar kom vakterna ut till oss och sa att det skulle bli ett prioriterings system igen. Så vi alla fick wristbands och kunde ännu en gång gå hem och sova. Men innan vi gick hem köpte vi mat som vi tog med till vandrarhemmet. Det blev inte jätte många timmar sömn men de få vi fick var guld värda! Tillbaka till arenan för att börja köa igen då vi inser att systemet har fuckat ur och folk har trängt sig. Systemet förstördes pga en grupp av spanska fans vilket sög balle. Helt plötsligt hamnade vi runt 35 - 40 istället. Men det var bara att gilla läget. Vi satt på gatan hela dagen tillsammans med Ian och några andra britter. Senare närmare kvällen började vi dricka igen. Nu hade folk börjat klämma ihop kön och vi hittade ännu fler britter som vi kunde tagga med. Våra finaste svenskar Sabina, Rebecka, Fredrika och Gabbi var också på plats vilket var fett med mys.

 

När vi kom in sprang vi så nära scenen som möjligt men hamnade bara på andra raden vilket gjorde mig otagg så jag och Sofia bestämde oss för att gå längre bak och vi hittade den perfekta platsen att stå på vid ljudbåset. Sofia gick till baren och köpte dubbla redbull vodka och vi var redo att ösa sista konserten. I mitten av konserten kommer de andra tjejerna bak och står med oss istället. Och vi fortsatte dansa och dricka hela gänget tillsammans. Fan vad kul vi hade!

 

De sista dagarna var inte så jättebra för min del. Jag började bli sjuk och låg inne på vandrarhemmet större delen av tiden. Som tur var hade vi bara två nätter kvar och vi tog det väldigt lugnt dessa dagar. Jag fick min hosta och en början till en förkylning och när vi var på Heathrow den 6:e var jag i stort sätt livrädd för att flyga då jag visste att jag skulle ha jätte ont men då var Melina där och räddade mig.

 

En sammanfattning av resan då. Vi drack 8/9 dagar då England är världens bästa land som har 18 årsgräns på sin alkohol, vi gick på 3 asgrymma konserter med 5 Seconds Of Summer, jag fick prova tequilla för första gången, vi hängde med världens skönaste människor, bodde på både lyx och sunk ställen, beställde pizza till en random gata i Norwich (en stad mitt i ingenstans) och tog hur många egobilder som helst!

 

STORT TACK till alla som var med på resan! Minnena byggs på och jag säger bara 'Fancy Fuckers'.

 

     

   

 

 

//Felicia

 

 

Hej!

 

Idag spenderade jag och Alicia dagen inne i stan för att njuta av det fina men kalla vädret. Vi köpte glass och satte oss en stund i Kungsträdgården innan vi tog en promenad igenom Gamla Stan. När jag kom hemma började jag och pappa fixa i ordning varsin räkmacka med massa grönsaker. Goadaste jag ätit på länge faktiskt! Lite senare på kvällen kom Alicia över, vi gick ner och handlade lite och sen kollade vi på klassikern Eurotrip.

 

Nu är Felicia jätte trött och ska sminka av sig och gå och lägga sig.

 

| Alla bilder är tagna med systemkamera. |

 

//Felicia

Hej!

 

Idag har jag haft fullt upp. Först höll vi på 5SOS Sweden en meet up för några svenska fans så att folk kunde lära känna varann och även få spela in egna hälsningar till killarna i och med att dom kommer om ca en vecka. Direkt efter det åkte jag hem till Pernilla för att fira henne lite. Var mysigt att få spendera lite tid med systrarna och lite annat trevligt folk. Och inte märks det att dom åldras!! Dom ser fortfarande unga och snygga ut haha.

 

Mosa bananen i en skål och knäck äggen över och vispa ihop till en smet. Stek sedan i smör eller kokosolja. Man kan blanda i vanilj i smeten men är inget måste!

 

Hej!

 

Fick lite mer sömn inatt så jag antar att det går åt rätt håll med halsen och förkylningen. Jag kom ut lite idag för att träffa Frida, Melina, Sofia och Saga. Jag stannade inte så länge med dom dock då jag inte ville vara ute för länge så att jag tar risken att bli mer sjuk. Jag är verkligen jätte försiktig just nu med vad jag gör.

 

Nu har jag precis ätit pannkakor och ska typ gå och lägga mig.

 

Hej!

 

Jag är fortfarande fast hemma pga av rädslan att bli sjukare. Är fruktasvärt less på att vara instängd nu men tur att ens vänner ställer upp på att komma hit istället. Idag slutade Sofia tidigt så hon handlade lite och åkte hit efter skolan. Vi har bara varit inne på datan, snackat en massa och kollat på film under hela dagen men ibland räcker det också.

 

Nu sitter jag som vanligt på sängen, inne på datan, min älskade rocklista är på shuffle och ljusen är tända. Fattar dock inte varför det är snö ute. Kan den bara avgå nu? Det var vår för några dagar sen wtf? 

 

 

Hej!

 

Idag vaknade jag tidigt som vanligt men bestämde mig för att gå upp och fixa frukost som jag sedan kunde äta i sängen med datan i knät. Morgon mys. Strax efter lunch tid fick jag besök av min älskade och saknade bästavän. Vi har inte träffats på typ en månad och bara tanken av det gör mig ledsen. Hon kom hit med lunch och vi satt och pratade och uppdaterade varandra om våra liv. Sen tog vi även en liten promenad med Chico innan hon var tvungen att åka. Det var kul att få se henne en stund iaf.

 

Nu sitter jag frusen i min säng med musik på högsta volym. Har tröttnat på att vara hemma på dagarna.

 

Klockan var ställd på 03:00 onsdagen den 26 februari och taxin var beställd till fyra. Det var inte speciellt svårt att vakna den morgonen då man visste vad som väntade. Sminket på, all packning klar, bytte några sista ord med mamma och pappa och sen satt ja helt plötsligt i taxin på väg till Arlanda för att möta upp tjejerna. Jag var först där men det dröjde inte länge förrän Saga och Melina kom. När alla var på plats var det bara att checka in och gå bort till gaten. Vi valde att sätta oss där med packningen och sen fick dom som behövde gå iväg göra det. Runt sju lyfte planet och vi var på väg. Resan tog som vanligt ca två och en halv timme och vi landade på Gatwick i London. Från Gatwick tog vi en buss in till centrala London, Victoria där vi köpte mat och vatten innan vi satte oss på nästa buss upp mot Norwich. Den resan tog lite längre tid. Säkert fyra - fem timmar. Man märkte att vissa på bussen störde sig på oss men inte hindrade det oss från att ha kul och vara de flummiga vi som vi är tillsammans.

 

När bussen äntligen anlänt i Norwich på eftermiddagen så kom vår vän Heather som vi lärde känna i November utanför Koko och mötte oss vid stationen. Hon är typ världens sötaste och hon verkade ha sett fram emot att träffa oss igen. Hon och hennes kompis gav oss vägledning till vårt boende och efter en halvtimmes promenad med packning så var vi framme. Våra rum var jätte fina och det kändes nästan synd att vi inte skulle spendera så mycket tid där. Men tiden var viktig så det var bara att packa om i en mindre väska, ta med sovsäcken och dra vidare. Den här gången dock bara till arenan. Vi insåg väldigt snart att taxi var billigare än buss så under hela Norwich resan åkte vi taxi.

 

Vi kom fram till arenan runt middagstid och nu var det bara att vänta. Vi lyssnade på musik, började dricka den alkohol vi köpt på vägen och efter ett par timmar dyker några av våra brittiska vänner upp och allt blev plötsligt ännu roligare. Vi har hållt kontakten med folk som vi lärde känna under förra Englands resan och det blev som en stor återträff den här gången. Mell hjälpte oss att beställa pizza som kördes till arenan och middagen var serverad.

 

Folk fortasatte dyka upp under natten bland annat Ian och Prisca. Det kändes dock bra att vi hade dom första sex nummerna. Mitt i natten kom en "flock" av fulla elever som studerade på universitetet som låg precis vid arenan och det var i stort sätt omöjligt att försöka få sig lite sömn. Vissa tyckte det var kul medan jag och Sofia låg bredvid varann och gjorde allt för att hålla koll på alla värdesaker och höll tummarna på att alla skulle dra snart. Men som allt annat varar inte saker för alltid och tillslut gick dom då några av dom insåg att folk ville sova. Vi höll i kösystemet och runt lunch tid kom några som arbetade där och gav oss så kallade prioreterings biljetter vilket innebär att du kan lämna kön helt och komma tillbaka nån timme innan konserten och fortfarande ha din plats i kön. (Vi hade turen till dessa i november också.) Dom används dock inte i Sverige utan verkar bara funka i England då folk har en annan respekt där.

 

Vi kom tillbaka ca två - tre timmar innan insläpp för att ligga på säkra sidan men allt gick som planerat och vakterna höll sitt ord om att prioriterings människorna skulle få en egen kö som skulle släppas in först. Jag måste säga att när vår kö började bildas och man stod där längst fram, då var man inte speciellt omtyckt. Och i och med att folk kände igen oss svenskar sen tidigare och en del falska rykten har spridits så förvärrade ju det situationen. Men to be honest, kunde jag inte bry mig mindre. Vi köade inte 25 timmar för att hamna längst bak. Först in innebär hej ståplats längst fram vid gallret i mitten. Konserten var magisk och redan under första låten går Michael fram till mig och ger tummen upp. Hela bandet gav oss uppmärksamhet under hela konserten och man märkte att dom kände igen oss från Twitter och November. Ashton passade även på att tacka oss för att vi åkt hela vägen från Sverige när det var hans tid att prata.

 

Efter en väldigt lyckad konsert kunde vi åka hem till vårt fina guest house och få en riktig sömn. Morgonen där på åt vi en jättegod engelsk frukost och förberede oss för en lång bussresa ner till London igen.