Den 28 mars på efetrmiddagen var jag och tjejerna tillbaka på buss stationen i centrala Norwich och redo att åka tillbaka ner till London. Alla var sega och trötta men vi lyckades få lite sömn på bussen vilket var tur i och med att vi visste att London skulle bli galet med många långa nätter av köande, festande och konserter.

 

När vi kom fram hamnade vi i Victoria igen och fick ta oss med tunnelbanan därifrån till Shepherds Bush där vi skulle bo. När vi kom fram till rätt adress så blev vi lite lagom förvirrade när allt som fanns där var en pub. Tydligen var vår reception vid bardisken och vårt vandrarhem satt ihop med en pub haha inget vi klagade på dock. Vårt rum började som en besvikelse och det var nog ett av de sunkigaste ställerna jag har varit på men efter ett par dagar blev vi vana och vi spenderade inte så mycket tid där utan var för det mesta ute på äventyr (förutom de sista nätterna då folk började bli sjuka).

 

Innan konsertdagarna hade vi två dagar ledigt vilket var väldigt chill. Vi han spendera tid med våran gemensamma vän Sydney, festa i våran pub med tyskarna och även äta lunch på Nandos med Roos och hennes kompis. Både Sydney och Roos är ganska stora inom 5SOS fandomen och vi har lärt känna dem genom Twitter. Det är kul att kunna lära känna folk via sociala medier och sedan träffas i verkligenheten. Iaf första London konserten var den 3 mars. Vi drack som vanligt i kön, hade vår högtalare med musik och även 7 helium ballonger haha. Köandet är nästan roligare än konserterna. Vi hade biljetter på tredje balkongen, vilket var väldigt högt upp men vi hade vår Sverige flagga, våra vänner Rikki, Nini och Becky och vi syntes bra ändå. Innan konsertens start insåg vi att vi stod bredvid några andra bekanta namn inom fandomen. För första gången fick vi träffa Diana,Daisy och Jemma. Det var roligt för dom kände igen oss också. Konserten var grym (som vanligt levererade dem) och vi var väldigt snabba ut därifrån. Vi gick faktiskt i början av sista låten så att vi skulle hinna ut innan alla andra och ställa oss i kön till nästa konsert. Vi fick från nummer sju och uppåt. Vi behövde stå ute i några timmar vilket var lite jobbigt då det var ganska kallt. Men vi träffade fler folk vi kände och även Niklas och Anders från Universal Music Sweden så vi stod och pratade lite med dom om konserten. Efter kanske två - tre timmar kom vakterna ut till oss och sa att det skulle bli ett prioriterings system igen. Så vi alla fick wristbands och kunde ännu en gång gå hem och sova. Men innan vi gick hem köpte vi mat som vi tog med till vandrarhemmet. Det blev inte jätte många timmar sömn men de få vi fick var guld värda! Tillbaka till arenan för att börja köa igen då vi inser att systemet har fuckat ur och folk har trängt sig. Systemet förstördes pga en grupp av spanska fans vilket sög balle. Helt plötsligt hamnade vi runt 35 - 40 istället. Men det var bara att gilla läget. Vi satt på gatan hela dagen tillsammans med Ian och några andra britter. Senare närmare kvällen började vi dricka igen. Nu hade folk börjat klämma ihop kön och vi hittade ännu fler britter som vi kunde tagga med. Våra finaste svenskar Sabina, Rebecka, Fredrika och Gabbi var också på plats vilket var fett med mys.

 

När vi kom in sprang vi så nära scenen som möjligt men hamnade bara på andra raden vilket gjorde mig otagg så jag och Sofia bestämde oss för att gå längre bak och vi hittade den perfekta platsen att stå på vid ljudbåset. Sofia gick till baren och köpte dubbla redbull vodka och vi var redo att ösa sista konserten. I mitten av konserten kommer de andra tjejerna bak och står med oss istället. Och vi fortsatte dansa och dricka hela gänget tillsammans. Fan vad kul vi hade!

 

De sista dagarna var inte så jättebra för min del. Jag började bli sjuk och låg inne på vandrarhemmet större delen av tiden. Som tur var hade vi bara två nätter kvar och vi tog det väldigt lugnt dessa dagar. Jag fick min hosta och en början till en förkylning och när vi var på Heathrow den 6:e var jag i stort sätt livrädd för att flyga då jag visste att jag skulle ha jätte ont men då var Melina där och räddade mig.

 

En sammanfattning av resan då. Vi drack 8/9 dagar då England är världens bästa land som har 18 årsgräns på sin alkohol, vi gick på 3 asgrymma konserter med 5 Seconds Of Summer, jag fick prova tequilla för första gången, vi hängde med världens skönaste människor, bodde på både lyx och sunk ställen, beställde pizza till en random gata i Norwich (en stad mitt i ingenstans) och tog hur många egobilder som helst!

 

STORT TACK till alla som var med på resan! Minnena byggs på och jag säger bara 'Fancy Fuckers'.

 

     

   

 

 

//Felicia