En obeskrivlig vändning
Hej
Det är så många tankar i mitt huvud just nu och allting har fortfarande inte smält in. Det senaste året har varit ett helvete för mig inom 1D fandomen. Ända från den 2/10-11 fram tills nu,idag. Jag har sett alla mina kompisar lyckats träffa killarna,få något speciellt moment med dom eller kommit in på B1DTM eventet. Jag har gått in i depressioner i omgångar pga av fandomen och jag har många gånger gråtit mig till sömns för att allt har varit för plågsamt. För många låter det här jätte töntigt och folk kanske tror att jag bara vill ha uppmärksamhet och skryta om att jag fick biljetter. Det är det sista jag vill. Jag vill bara berätta att alla som inte fått biljetter idag och har suttit och deppat sönder på internet verkar inte förstå vad det har. Jag pratar inte om alla men jag har sett massor av dom som träffat killarna och kom in på eventet dampa på twitter,vilket gör mig lite besviken... Ni förstår inte vad ni redan har. Jag har varit inne i den här världen i över ett år och sett killarna växa och lika så fansen. Jag har kämpat mer än vad jag egentligen orkar och misslyckats alla gånger. Jag har alltid haft otur och snubblat på mållinjen. Så snälla ni som inte fick biljetter och har varit med ett tag,tänk efter lite... Ni har mer än vad många andra t.ex. Jag skulle vilja ha upplevt mer än nått annat! Jag av någon vet hur det är att misslyckas och även om jag fick biljetter idag så kommer alla misslyckandes följa med mig i livet. Men nu är jag glad och fortfarande chockad att jag för första gången lyckades. Och hata mig om ni vill men jag förtjänar den här biljetten.
Bara att höra vakten ropa ut: "Alla som står här inne kan jag garantera biljetter." Knäckte mig totalt jag vände mig om och kramade Liza och grät. Jag kunde inte förstå att jag? Jag hade lyckats få tag i en av biljetterna som såldes slut på 4 minuter. Det tog mig ett helt år av kämpande och misslyckande innan något bra skulle hända medan det räckte att ha varit ett fan i nån månad och fortfarande ha kommit närmare killarna än jag. Det var tufft att inte sova på 27 timmar men nu är det över och allt var värt det för om 2 veckor sitter jag inne i annexet på en parkettplats med Liza och ser One Direction live.
//Smurfan
de e fint för dig, jag skulle också varit överlycklig om ja var i ditt ställe! Men om du var nere, prata med dina vänner men glöm inte att fråga om hur de mår!
Jag är så glad för din skull Felicia! Och som du säger... JAAAAA DU FÖRTJÄNAR DEN DÄR BILJETTEN! Över någon annan!
Puss! <3
Kom in på din blogg via twitter. Jag vill bara säga, att jag har heller aldrig träffat killarna, har heller aldrig fått se dem eller något sånt. Jag är superdeppig idag, jag ville det mer än nåt annat. Det är min födelsedag idag och jag kan inte med ord beskriva hur besviken jag är, jag hade sett fram emot det så mycket. Jag är glad fördin skull, det är jag verkligen. Hoppas att du en dag kommer att förstå hur lyckligt lottad du faktiskt är. :)
