Angående One Direction...

Det förra året var både bra och dåligt,men för mig mest dåligt. Visst jag fick uppleva My Chemical Romance live in front row och träffa Jedward två gånger och se dem live tre. Men det jag vill glömma mest ifrån förra året är det jag kommer ihåg mest,och jag påminns om det varje dag. Varje dag dyker alltid något inlägg på någons blogg eller att någon tweetar om hur det var den bästa dagen i deras liv. Och alla gånger jag har fått höra av kompisar som menar väl, "Du kommer att träffa dem någon gång." Även fast alla vet att det inte stämmer. Jag måste säga att jag tror jag aldrig varit avundsjuk på mina kompisar förrän den dagen. Den dagen kände jag verkligen att jag inte såg någon mening med livet. Jag vill bara dö,försvinna,lämna allt. Folk skämtar och skrattar åt hur jag kan vara så besatt och bli så deprimerad över en sak som det här. Folk skrattar åt mig och tycker att det är töntigt. Och det är okej för mig,för jag vet att dem personerna inte har upplevt det själv. För varje dag som går blir mitt liv lite bättre och jag lovade mig själv att år 2012 skulle vara MITT år och jag ska få leva upp till alla mina möjligheter och bara ha kul. Men varje gång det börjar närma sig att killarna ska komma vill jag bara lägga mig under täcket och börja gråta. Jag uppskattar verkligen hur mina kompisar försöker peppa mig till att hoppet fortfarande finns där,men nästan ingen av dem förstår hur jag faktiskt känner eftersom dem redan har träffat dem.

Jag kan titta på bilder på mina kompisar och killarna och tänka "Det där skulle ha varit jag..." och sen ångra mig för att det är sjukt hur egoistisk jag låter. Jag får ju meddelanden från personer som skriver hur den önskar att den vore jag,att jag har tur som har träffat så många kändisar. Jag är evig tacksam för det men jag kommer aldrig att dö lycklig utan att ha träffat One Direction (och My Chemical Romance). Det är nu folk kommer tycka att om det betyder så mycket så vore jag inte sluta kämpa,tro mig det tänker jag aldrig göra men just när det gäller One Direction så kommer jag inte kämpa lika mycket,för jag vet vad allting leder till. Jag har upplevt allt dåligt inom den här fanbasen och ingenting har varit posetivt. Jag har sett allt,gjort allt,och misslyckats med allt. Inga kommentarer. Vissa tycker att det inte spelar någon roll med när man blev ett fan,och folk får tycka vad dem vill men jag tycker det har en stor roll i det hela. Dem som har varit ett fan ända sen i somras eller tidigare vet att man inte tjänar på att freaka ut när killarna kommer. Dem vet att man inte kan attackera dem och hoppa på dem. Dem vet hur man ska vara och dem har fortfarande hjärnan kvar. Jag kan inte anklaga alla nyare fans men tack vare vissa omogna fans har ni fått den här fanbasen i Sverige att se ut som Justin Biebers galna fans och förstört många personers drömmar och era egna chanser till att få knappt se en skymt av killarna när dem kommer. Jag fattar bara inte vad den hela grejen är att förstöra har för vinst?! Vad tjänar ni på det? Den frågan skulle jag gärna vilja ha svar på. Vill vi skrämma killarna när dem kommer? Vill vi skada killarna när dem kommer? Vill vi att all security ska hålla killarna borta från oss? Svaret är NEJ. Och jag lovar att om även ni som förstör skulle tänka länge nog skulle ni också komma fram till det svaret.

Jag vet att även om hur många som helst skriver ut att alla ska lugna ner sig och bara ta det lungt när killarna kommer så lär detta inte hända,därför vet jag inte ens varför jag ändå känner att jag måste skriva det. Men sluta vara så otroligt egoistiska och tänk på hur killarna ser oss,hur dem tycker vi behandlar varann,vad tror ni dem tycker om oss. jag tror att om alla skulle tänka på killarnas säkerhet och deras syn på oss svenska fans så tror jag att vi alla skulle ha en chans. Men i och med att dem svenska fansen inte har något som helst sammarbete och vissa hatar andra mellan den här fanbasen så kommer detta inte funka om vi inte skulle kunna ha fred när killarna är här.

Nu efter det här inlägget får folk hata mig eller hålla med om det jag skrivit,I don't give a fuck.