Det här blir kanske mitt sista inlägg...
Hej igår upplevde jag den värsta dagen i mitt liv och jag menar det verkligen! Ni får tycka att det är överdrivet,ni får hata mig,ni får kalla mig fjortis gör vad fan ni vill men dagen som var igår tog verkligen kol på mig. Jag kmr bara berätta det här en gång för jag klarar nt av att läsa,höra,prata elr skriva något om den här dagen någonsin igen. Jag vaknade 4 på morgonen och lämnade hemmet 5. Jag kom på plats 210 i kön och hade en garanterad plats till eventet. Sen ungefär en timme innan dom skulle dela ut inträdet så börjar alla springa. Helt utan anledning. Polisen säger att alla ska backa men det var bara ca 100 av 600 som lyssnade. Det var dom 100 som väntat i ca 7 timmar. Dom som arrangerade hela eventen gjorde en ny kö och numererna spelade ingen roll. Jag grät i en interview för en hemsida och syndes arg och besviken med Alicia inför tv4. Vi som nt kom in till eventet samlade ihop oss i ett litet gäng på 14 och ställde oss utanför Café Opera. Sen ser vi alla fans och alla övriga "fans" springa ut överlyckliga med autografer och deras skiva med deras 2 låtar på. Medan vårat gäng står i kön om hopp att få se och träffa killarna så åker Alicia och jag med min bror till Arlanda. Vi väntar med nåra tjejer vi lärde känna där som vunnit Frida tävlingen. Men när killarna väl kmr springer dom förbi alla fans hinner ta nåra presenter sen checkar dom in och försvinner. Då trodde jag seriöst att jag skulle försvinna jag med fast helt åt ett annat håll.
Alla fans var nöjda,dom flesta hade redan träffat dom. Alla oäkta fans fick träffa dom,Alicia kom hem med några ord från Niall och han hade rört vid henne och jag kom hem med absolut ingenting...
Vi väntade på bilen inne på Arlanda och jag bara satt där helt förstenad och grät när jag såg bort på gaten.
När vi satt i bilen grät jag hela vägen hem och försökte koppla bort allt och alla runt omkring mig. Det är första gången jag nt uppskattar att radion e på och spelar musik. Jag ville bara bort. När jag kom hem försökte mina föräldrar prata med mig men inget funkade jag klarar nt av någonting! Dom säger att dom fattar att jag e besviken men egentligen fattar dom nt ett skit! Jag rev ner mina afficsher på dom igår natt jag klarade nt av att se dom,nt för att jag nt e ett fan längre för det e jag verkligen men jag klarar nt av att varken se elr höra dom på ett tag,det kmr minnas mig från den här dagen. Jag gick nt till skolan idag för jag klarar nt av att få alla frågor om i helgen och jag mår nt bra på nåt sett känns det som att jag bara vill ta livet av mig och folk ska nt se mig så här och jag vet att Alicia nt kmr kunna sluta prata om hennes minne av Niall på väldigt länge och jag klarar tyvärr nt av det heller. Och Alicia läser du det här så vet du att jag nt e arg på dig för att du fortsatte prata om det igår. Jag skulle gjort exakt samma sak om jag hade något liknande. Jag vill aldrig gå tbx till skolan,aldrig otervända till platser där dom gått elr varit. Men mina föräldrar kmr tvinga mig att gå till skolan och när jag väl sitter där kmr jag nt klara av det.
Och nu när jag läser om hur glada alla är över att fått träffa dom igår och hur ledsna dom e över att dom aldrig kmr få träffa dom igen desto mer tar det kol på mig.
Jag heter Felicia och jag verkligen avskyr mitt liv.